Hur kan man behandla folk så här?? Man får inte veta nånting, man får tjata sig fram till nåt svar.. Nu har jag en vecka kvar på mitt vikariat och jag vet fortfarande inte hur det blir efter det.. Ringde chefen i dag, men den kärringen visste som vanligt ingenting.. Hon är fan världens sämsta chef!!!
Man har liksom ett liv utanför jobbets väggar oxå, men det tror jag inte att dom fattar.. Man vill ju kunna planera lite saker och så. Har fått några förfrågningar om saker, men har fått sagt nej för att jag inget vet. Det känns inte alls kul..
Allt känns skit just nu, har inge lust med nåt längre..
William är jätte jobbig, är bara arg och tvär hela tiden, Peter är aldrig hemma och när han väl är det så känns det inte som man får nåt stöd i allafall..
Så vet vi fortfarande inte om det blir nån operation på pappa. Om det finns fler tumörer så kan dom inte operera, och då betyder det väl att det inte nåt annat heller att göra antar jag.. Om drygt en vecka så ska vi tydligen få dom sista provsvaren.. Är som ett jävla nerv vrak, sover som en kratta om nätterna gör jag oxå..
Undrar hur länge man orkar med detta???!!!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar