Pappa är äntligen opererad. Den 5 December -11 var det äntligen dags. Dom har tagit bort tumören, just nu så verkar allt vara bra. Han äter fortfarande cellgifter och kommer få göra det året ut. Han fick stanna på sjukhuset i nästan två veckor, men den 14 December fick han äntligen komma hem.
Den 15 December 2011 kom vår lilla prinsessa med buller och bång.. Hon var ju egentligen beräknad att komma till oss den 26 December så man var inte riktigt beredd..
Den 14 December var som vilken dag som helst. Peter jobbade (åkte hem på kvällen), jag var hemma med havandeskapspenning, William var på dagis mellan 9-15. Kände mig lite små trött i ryggen, men inte så konstigt när jag hade stått och bakat massa bullar kvällen innan.. Det var en dag som vi hade väntat på, pappa skulle äntligen få komma hem från sjukhuset! Så mamma var inne och hämtade honom på em. När hon stod på parkeringen så tänkte hon för sig själv: att det skulle inte förvåna mig om jag snart står här igen.. (Tänk va rätt hon hade..)
Senare på kvällen vid 21 tiden så kändes det lite mer i ryggen men jag hade inte ont i magen eller så. Så jag satt vid datorn och chattade med lite kompisar och pratade även med Peter och mamma i telefonen.
Men när jag skulle resa mig upp ur soffan senare så gick lite av vattnet, jag skyndade till badrummet utan att fatta vad som hände.. vid 22.15 så kom en omgång till efter det så började värkarna komma på riktigt. Så jag panik packade BB väskan och fixade lite. Ringde till Peter vid 23 tiden helt hysterisk av smärta.. Han skrek bara att jag måste ringa till min mamma och förlossningen. Ringde för att varna mamma och pappa, sen förlossningen. vi blev ombedda att komma in direkt..
Mamma och pappa kom till mig vid 23.40 tiden ungefär, då hade jag så ont att jag knappt kunde gå. På nåt sätt kom jag in i bilen och mamma och jag åkte mot USÖ. Fy fan vilken jävla bilresa, kändes som om vi aldrig skulle komma fram. Var riktigt rädd att jag skulle föda i bilen..
Min pappa och min bror var hos William på natten eftersom pappa var ganska nyopererad så hjälpte min bror till oxå. Peter kom hem på morgonen vid 3 tiden sen.
Jag kom in på förlossningssalen kl 00.20 och efter helt galet intensivt värkarbete och helt underbar hjälp av min mamma så kom vår lilla prinsessa till oss kl 00.40. Jag hade hela graviditeten varit bombsäker på att det var en liten kille som skulle komma, så jag blev väldigt chockad när det var en liten tjej! Jag har fortfarande lite svårt att fatta vad som egentligen hände, allt gick så himla fort. Peter kom hem på morgonen sen, det är tråkigt att han inte hann vara med. Men det är som det är, allt gick ju bra ändå.
Vi stannade kvar på sjukhuset hela torsdagen, sen åkte vi hem på fredagen efter lunch. Så skönt att komma hem måste jag säga.
Lilla Felicia hade väldigt jobbigt med kolik de första 3 månaderna, så då var det riktigt jobbigt. Har aldrig känt mig så hjälplös förut. Att inte kunna trösta sitt så ledsna barn.. Men vid 3 månaders ålder ungefär så vände det och hon blev en helt ny liten unge :)
Nu är hon redan nästan 8 månader, fattar verkligen inte vart tiden tagit vägen.. Hon är så fantastiskt glad mest hela tiden, skrattar och ler. Två små tänder syns nu nere i munnen, hon sitter utan stöd. Mitt lilla hjärta är redan så stor :)
William är en mycket stolt storebror. Dom älskar varandra så mycket!!
Mina fina barn, vad vore livet utan dom. Helt otroligt att man kan älska två individer så mycket!!
Älskar så klart min underbara man oxå.
Har haft en väldigt trevlig vår och sommar. Har umgåtts väldigt mycket med familjen. Mina föräldrar har varit mycket här och hjälpt till. Så otroligt tacksam över att jag har så fantastiska föräldrar!! Här även träffat en del vänner.
Peter har haft 5 veckors semester, som har gått alldeles för fort.. Men vi har hunnit med en del.
Vi har varit i Ullared med mina föräldrar 2 nätter. Så har vi tapetserat Felicias rum och vårt sovrum, nu är det så fint!! Vi har gjort en del små utflykter oxå.
Orkar inte skriva mer nu. Men hoppas jag kan komma med mer uppdatering snart :)
Här kommer lite kort:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar